olive kitteridge 1x04
såg precis den fjärde och avslutande delen av olive kitteridge. fyra år hade gått sen henry fick sin stroke. olive åkte till new york för att hälsa på chris och hans gravida fru. de hade en fantastisk granne som tränat sin papegoja till att säga kristna saker varje gång någon svor.
chris nya fru envisades med att kalla olive för mamma, vilket olive reagerade såhär fantastiskt på: "and will you stop calling me mom? you're not my spawn for god's sake!"
under den korta tid som olive är borta så dog henry. när olive senare träffar bill murrays karaktär jack så säger hon att hon bara väntar på att hunden ska dö så att hon kan ta livet av sig. och jag önskar faktiskt att det hade varit precis så det slutade.
nu slutar det istället med att några kids stöter på henne i skogen och på så vis avbryter hennes självmordsförsök. så då går hon hem till jack, som hon redan konstaterat är en rasistisk, sexistisk och homofobisk douchebag, och hänger med honom. och så slutar det där. det känns nästan lite out of character att olive, som är en så "ta ingen skit"-person, skulle vilja umgås med någon som jack. gör hon det för att straffa sig själv kanske? jag vet inte.
men slutet är egentligen det enda jag kan anmärka på. i övrigt är allt bra, karaktärer, dialog, foto, musik. jag kanske borde ge fler miniserier en chans? hatfields & mccoys ligger ju nära till hands med tanke på att jag har en thing för saker som utspelar sig i just den eran. (there will be blood och the assassination of jesse james by the coward robert ford är två av mina favoritfilmer)
